Hjärtstopp under Stockholm Marathon - Peters berättelse

Varje år drabbas ca 6000 personer av plötsligt hjärtstopp, endast 11% överlever. Peter Nilsson är en av dem. Det här är hans historia tillbaka till livet.

Jag och Peter har tidigare setts under en HLR-kurs jag har haft för hans kollegor på ID06 i Stockholm. Jag fick då veta att Peter var en överlevare, en guldbiljett tillbaka till livet, till sin familj och arbetskamrater. Där och då ställde jag frågan om han ville ställa upp på en intervju. Peter tvekade inte en sekund – ”självklart, det är viktigt att alla lär sig hjärt-lungräddning och förstår att det går att rädda liv. Jag berättar gärna min historia”

septemberdag mitt i Stockholms puls. Hans välkomnande leende vittnar på att det här är viktigt för honom, viktigt att få berätta sin historia om dagen då han fick en ny födelsedag, lördagen den 30 maj 2015.

Målet: Marathon under tre timmar

För 8 år sedan drabbades Peter, 62, av vad han själv kallar en ”olyckshändelse”. Peter hade tränat varierad löpning intensivt i 10 år. Varje vecka sprang han mellan 4-5 mil och veckan innan ”olyckshändelsen” sprang han Göteborgsvarvet. 30 maj var kommen och Peter kände sig i fin form, stark och frisk. Vilket var helt avgörande om han skulle kunna nå sitt mål. Målet att springa Stockholm Marathon på under tre timmar.

Hjärtstopp vid mållinjen: När Peters drömmar mötte familjens mardröm

Peter var på god väg att klara sitt mål men plötsligt händer det som inte får hända. 54 år gammal, med hustru, barn och barnbarn som förväntansfullt står vid målgången för att heja på sina man, pappa, och morfar, ramlar han ihop i plötsligt hjärtstopp ett par 100 meter ifrån Stadion och familjen.

Familjen har koll på Peters tid och förväntar sig att han nu ska springa in på Stadion och vinka till dem. Men de ser honom inte och förstår inte vad som har hänt. De ser att en person behandlas lite längre bort men tanken på att det är just Peter är långt borta.

Men det är tyvärr han som ligger där och får hjärt-lungräddning med flera 100 löpare springandes förbi. En mardröm har blivit sann.

Peter vaknar upp på Karolinska sjukhuset och minns inte någonting av vad han precis har varit med om. Men han blir snart varse om traumat då smärtan i bröstet är brutal. Smärtan håller i sig tre veckor men minnet av den och tacksamheten kommer han ha kvar hela livet, bröstkompressionerna som räddade hans liv! Tröttheten över Västerbron gör sig påmind och det sista han minns är att han hälsade på en gammal jobbarkompis längs banan ca 30 minuter innan han ramlade ihop.

Bröstsmärtor, infektioner och ovisshet

Redan på söndagen flygs Peter till Borås sjukhus för vidare vård. Han skäms nästan lite över att han flögs privat ensam med en sjuksköterska.

”Jag ska gå till jobbet på måndag” sa Peter till sin Fru. Både frun och läkaren skrattade till och läkaren sa -Du får stanna en vecka i alla fall. Men så blev det inte. 27 dygn spenderade Peter på sjukhuset och dagarna bestod av återhämtning och operation av en ICD* som han dessvärre fick en infektion i vilket gjorde att de var tvungna att flytta den till höger sida. Det gör Peter extra speciell då det är väldigt få som har sin ICD på just höger sida. Sedan dess lever Peter med ICD i kroppen och den ger honom trygghet i vardagen. Skulle hjärtat få en arytmi så kommer den att ”slå till” honom som han själv uttrycker det.

Peter frågade läkarna varför han fick hjärtstopp, men de kunde tyvärr inte ge honom något svar. Man hittade inte orsaken. Det finns varken någon bakomliggande sjukdom eller något ärftligt i släkten. Så någon professionell diagnos är inte ställd men Peter tror själv att han kanske pressade sig själv lite hårt den dagen samt att han sprang Göteborgsvarvet veckan innan och halvmaraton i Lissabon med en förkylning en månad tidigare kan ha satt sina spår.

Trots 27 dagar på sjukhus med otroliga bröstsmärtor, infektioner och operationer har Peter bara bra minnen med sig. Han berättar att personalen var toppen, att han kände sig väl omhändertagen och att det var en fin upplevelse.

Peters kamp mot hjärnskador och vägen tillbaka efter hjärtstopp

Redan på söndagen flygs Peter till Borås sjukhus för vidare vård. Han skäms nästan lite över att han flögs privat ensam med en sjuksköterska.

”Jag ska gå till jobbet på måndag” sa Peter till sin Fru. Både frun och läkaren skrattade till och läkaren sa -Du får stanna en vecka i alla fall. Men så blev det inte. 27 dygn spenderade Peter på sjukhuset och dagarna bestod av återhämtning och operation av en ICD* som han dessvärre fick en infektion i vilket gjorde att de var tvungna att flytta den till höger sida. Det gör Peter extra speciell då det är väldigt få som har sin ICD på just höger sida. Sedan dess lever Peter med ICD i kroppen och den ger honom trygghet i vardagen. Skulle hjärtat få en arytmi så kommer den att ”slå till” honom som han själv uttrycker det.

Peter frågade läkarna varför han fick hjärtstopp, men de kunde tyvärr inte ge honom något svar. Man hittade inte orsaken. Det finns varken någon bakomliggande sjukdom eller något ärftligt i släkten. Så någon professionell diagnos är inte ställd men Peter tror själv att han kanske pressade sig själv lite hårt den dagen samt att han sprang Göteborgsvarvet veckan innan och halvmaraton i Lissabon med en förkylning en månad tidigare kan ha satt sina spår.

Trots 27 dagar på sjukhus med otroliga bröstsmärtor, infektioner och operationer har Peter bara bra minnen med sig. Han berättar att personalen var toppen, att han kände sig väl omhändertagen och att det var en fin upplevelse.

Peters kamp mot hjärnskador och vägen tillbaka efter hjärtstopp

Utanför stadion fick Peter HLR omedelbart men hjärnan drabbades av syrebrist och följden på detta gjorde Peter väldigt lättretad och han blev förbannad över minsta sak. Sviterna av hjärnskadorna gjorde även att Peter fick sämre balans och han känner fortfarande efter åtta år ett obehag att springa i trappor. Arbetskamraterna fick vänta över ett år innan han kom tillbaka med friska tag och ett mer hanterbart humör efter timmar hos psykolog. Men det var tufft att vara hemma själv när man tidigare haft ett socialt arbete med mycket resor och samtal med människor. Nu jobbar Peter 100% igen och samtalen jag hör i kontorslandskapet vittnar om att Peter verkligen trivs i de sociala sammanhangen.

Från hjärtstopp till golfbanan – En resa av förändring och upptäckter

Det här med golf som hustrun höll på med hade Peter aldrig förstått. Gå runt i 4-5 timmar var bara slöseri med tid och det hände inte så mycket, nej golf var inget för honom. I alla fall inte innan hjärtstoppet.

Men under året som Peter var sjukskriven fanns mycket tid att fylla när han gick där hemma själv i det stora huset. Så en dag följde han med sin hustru till golfbanan och blev helt fast. -Det var väldigt bra terapi då, att hålla humöret i chack, säger Peter.  Idag spelar Peter golf 2-3 gånger i veckan för motionen, springer gör han fortfarande för konditionen men på en lägre nivå än tidigare.

Peter lever ungefär som vanligt idag och tycker om att umgås och skapa minnen med den stora familjen som består av tre vuxna barn och sju barn barn. Tillsammans med döttrarna tar han gärna löpturer och med sonen blir det en hel del golf.

Från strikta rutiner till livets små njutningar

Något som Peter upplever att ha förändrats är hans beslutsväg. -Jag har blivit lite tuffare och tar snabbare beslut, säger Peter. Innan hjärtstoppet var Peter oerhört strikt med både mat och dryck för att kunna prestera på toppnivå i sin löpning. Nu kan det slinka ner både en pizza och ett par goda öl utan dåligt samvete. -Jag äter inte massa skräp, men jag unnar mig mer, säger Peter

Bytte villa mot enplans bostadsrätt – En ny start närmare det som betyder mest

Innan hjärtstoppet bodde Peter och hustrun ensamma i det stora huset. Det var mycket jobb och Peter högg pallar med ved varje vinter. Det var inte så de ville leva sitt liv, det var inte så de ville bli gamla. De ville ha tid för familjen, intressen och varandra. Sagt och gjort, de sålde huset och bor nu i en enplans bostadsrätt i Ulricehamn nära sina barn, barnbarn, nära naturen, golfbanan och löpspåren.

Frågor och svar efter hjärtstopp:

1. Har du någon bakomliggande sjukdom?
   Svar: Nej det har jag inte. Det finns inte heller något i min släkt.
   
2. Hade du ont när du vaknade?
   Svar: Framförallt hade jag väldigt ont i bröstkorgen. Det berodde givetvis på HLR och kompressionerna. Samtidigt som jag är tacksam för dem. Det ska nog göra ont efteråt.
   
3. Vad har varit mest utmanande i återhämtningen?
   Svar: Ensamheten efter att ha haft ett socialt jobb med mycket resor. Yrsel och irritation efter hjärtskadorna har också påverkat mig mycket.
   
4. Lever du idag som du gjorde innan hjärtstoppet?
   Svar: Inget sånt där floskler med “Lev idag, imorgon kan det vara för sent” men lite att man försöker tänka på att “vi kanske ska göra detta nu” har jag inte gjort det nu kanske ångrar mig sen när jag inte kan.
   
5. Äter du några mediciner idag?
   Svar: Jag äter blodförtunnande och betablockerare.
   
6. Tänker du ofta på det som hände?
   Svar: Ja det gör jag nog faktiskt. Jag tänker ofta vad som hände. Eftersom man inte riktigt vet vad som låg bakom så är det något jag funderar på. Varje gång jag tränar blir jag varse om vad jag varit med om eftersom kroppen vill köra på men medicinen gör att jag inte kan trycka på fullt ut.
   
7. Har du själv utfört HLR någon gång?
   Svar: Ja det har jag gjort. Jag är jätte imponerad av SMS-livräddare. När vi stod och gjorde HLR på en nära bekant så dök det helt plötsligt upp främmande människor. De har då fått ett SMS om att det var en livshotande situation i närheten så de kom ganska snabbt.
   
8. Kommer du ge dig på Stockholm Marathon igen?
   Svar: Jag kommer aldrig springa Stockholm Marathon igen det kan jag lova. Men jag har sprungit Ultra marathon, lite långsammare men det går.

Vem är Peter Nilsson?

• Ålder: 62 år
• Bor: I Ulricehamn med sin hustru
• Familj: Tre vuxna och sju barnbarn
• Fritidsintressen: Golf, löpning
• Jobbar: ID06, chef för partner och relationer
• Äter gärna: Oxfilé med potatisgratäng och ett gott vin

*ICD, ICD-dosan övervakar hjärtats rytm och kan bryta eventuella farliga hjärtrusningar med antingen smärtfri stimulering eller en elektrisk stöt

Så här gör du vuxen-HLR

1. Säkerställ att området är säkert för dig och den drabbade
2. Kontrollera medvetandet. Skaka försiktigt personen och fråga högt: “Är du okej?”
3. Ropa efter hjälp eller be någon ringa 112 om personen inte svarar.
4. Kontrollera andningen genom att skapa en fri luftväg – se, lyssna och känna efter andningsrörelser.
5. Om personen inte andas normalt, börja med hjärt-lungräddning.
6. Placera dina händer mitt på bröstet och tryck ned hårt och snabbt, 30 gånger.
7. Ge två inblåsningar genom att knipa om näsan, öppna munnen och blåsa in tills bröstet höjer sig.
8. Fortsätt växla mellan 30 bröstkompressioner och två inblåsningar tills hjälpen anländer eller personen visar tecken på liv.
9. Om tillgängligt, använd en hjärtstartare (defibrillator) så snart som möjligt genom att följa de instruktioner som ges av apparaten.

Denna lista är en grundläggande översikt av HLR och bör inte ersätta en officiell utbildning i hjärt-lungräddning.
Boka vuxen-HLR kurs med våra erfarna och pedagogiska instruktörer.

Text av: Erica Ronnysdother, Brandfast